Kylan biter hårt i kinderna. Det är hela -10C ute. Med täckbyxor och bästa mössan på huvudet tog vi oss ut på lite snöbus såhär på eftermiddagen. Alla snöhögar och klumpar skulle demoleras under vår färd. Ingen klump låg säker för Leija's grävande. Och efter lite snöfotboll, klättrande och gnagande ligger nu alla högar utspridda ut efter vägen. Och bara efter ganska mycket tjat från matte satte hon sej motvilligt ner i en liten kisspaus.
Väl inne igen fick hon sej ett grisöra som hon nu förnöjsamt ligger och smaskar på. Idag skulle jag tro att hon är världens gladaste hund. Tungan hänger på sniskan, ut ur munnen och hon skrattar med hela kroppen när jag tittar på henne. Hon är bäst! :)
