Förlossning och shopping
Igår var Matthias ledig från jobbet så vi passade på att åka på en liten roadtrip och kika var förlossningen ligger. Här i Piteå finns inget BB, utan vi kommer att måsta åka till Sunderbyn's sjukhus. Det ligger ungefär sju mil härifrån så det gäller att åka i tid och veta vart man ska!
Fick nyaste numret av MAMA i veckan - ja, jag har börjat prenumerera på en mammatidning :) - och bland klädtips och hudkrämsanalyser fanns ett repotage som hette "Vi hann inte till BB". Det var tre mammor med sina berättelser. Den första bebben trängde sig ut inne på en Statoil-toalett. Nummer två kom ut i bilen innan det att de ens hunnit backa ut från avfarten. Och den sista kikade fram en vecka tidigt under en tågresa. Alla tre mammorna var chockade över hur fort det gått och jag likaså. Jag har alltid förväntat mig att händelseloppet ska gå till "som vanligt"; vattnet går, värkarna kommer igång, man åker in - och hinner få ALL bedövning som man vill ha - och tillsist kommer bebben. Därför är det lite läskigt att läsa om andras förlossningar. Man vet ju aldrig. Det kanske blir en spurtförlossning och vi står vid en avtagsväg mot Bertnäs utan en endaste lustgassnutt att tillgå?!
Efter vårt spanande på sjukhuset körde vi in till Luleå för en shoppingrunda. Jag fick mig lite koftor och vi hittade ett par jättefina jeans och två t-shirtar till Matthias. Utöver det gick jag lös inne på Indiska och köpte knoppar till garderoberna i sovrummet, nya gardiner till Josefins rum (Matthias dotter) och finare galgar till hallen. Mitt VISAkort brann!
Jag skulle verkligen behöva köpa en ny jacka. Den jag har börjat bli svår att stänga. Men det är svårt att hitta en storlek som passar. Magen är så stor att jag nästan behöver strl 40 för att det ska vara bekvämt men då är allt annat så vansinnigt stort! Näe, våren får se till att komma igång nu på riktigt så att det räcker med bara en tjockare tröja.
Nu ska jag lägga mig å vila i soffan en stund innan middagen. Vår shoppingdag igår yttrar sig idag genom krampande fötter och ganska rejält med foglossning, så det är nog soffläge som gäller frammåt kvällen.
Fick nyaste numret av MAMA i veckan - ja, jag har börjat prenumerera på en mammatidning :) - och bland klädtips och hudkrämsanalyser fanns ett repotage som hette "Vi hann inte till BB". Det var tre mammor med sina berättelser. Den första bebben trängde sig ut inne på en Statoil-toalett. Nummer två kom ut i bilen innan det att de ens hunnit backa ut från avfarten. Och den sista kikade fram en vecka tidigt under en tågresa. Alla tre mammorna var chockade över hur fort det gått och jag likaså. Jag har alltid förväntat mig att händelseloppet ska gå till "som vanligt"; vattnet går, värkarna kommer igång, man åker in - och hinner få ALL bedövning som man vill ha - och tillsist kommer bebben. Därför är det lite läskigt att läsa om andras förlossningar. Man vet ju aldrig. Det kanske blir en spurtförlossning och vi står vid en avtagsväg mot Bertnäs utan en endaste lustgassnutt att tillgå?!
Efter vårt spanande på sjukhuset körde vi in till Luleå för en shoppingrunda. Jag fick mig lite koftor och vi hittade ett par jättefina jeans och två t-shirtar till Matthias. Utöver det gick jag lös inne på Indiska och köpte knoppar till garderoberna i sovrummet, nya gardiner till Josefins rum (Matthias dotter) och finare galgar till hallen. Mitt VISAkort brann!
Jag skulle verkligen behöva köpa en ny jacka. Den jag har börjat bli svår att stänga. Men det är svårt att hitta en storlek som passar. Magen är så stor att jag nästan behöver strl 40 för att det ska vara bekvämt men då är allt annat så vansinnigt stort! Näe, våren får se till att komma igång nu på riktigt så att det räcker med bara en tjockare tröja.
Nu ska jag lägga mig å vila i soffan en stund innan middagen. Vår shoppingdag igår yttrar sig idag genom krampande fötter och ganska rejält med foglossning, så det är nog soffläge som gäller frammåt kvällen.
Bebbemagen
Lägg märke till randen på magen! :)
Glädje
Jag sitter och tittar på magen medans bebben hoppar runt där inne. Hela magen rörs. Små puffar inifrån och jag kan inte riktigt beskriva lyckan jag känner, kärleken i hjärtat när jag tänker på att det är ett litet barn i min mage - MITT barn!
Under hela mitt vuxna liv har jag gått med tanken om att jag skulle vara steril. Jag har en moster som ej kunnat bli gravid och jag har inte heller lyckats, trots långa perioder utan preventinmedel. Tillslut accepterade jag det som verkade vara ett faktum och helt enkelt gav upp tanken på att få känna ett liv växa i magen.
Det kanske var just den acceptansen som öppnade en dörr. Många hävdar att tanken eller en stark önskan om att bli med barn ibland hindrar befruktningen. Som om det skulle skapas någon slags psykisk blockering just för att man vill för mycket. Antingen det, eller så har min alldelens egna Pitebo en hel armé av Supersimmare som klarade av en annars omöjlig uppgift.
Nu när magen växer och min garderob består mest av mjukisbyxor och t-shirts är jag nästan överväldigad av tacksamhet. Trots att jag inte är kristen tackar jag Gud. Bebben kanske håller mig vaken på nätterna, får mig att flämta efter luft vid väl valda sparkar, ger mig en halsbränna som fräter mig sönder och samman och får alla drycker att smaka metall, men jag är fortfarande den lyckligaste människan som jag känner!
Under hela mitt vuxna liv har jag gått med tanken om att jag skulle vara steril. Jag har en moster som ej kunnat bli gravid och jag har inte heller lyckats, trots långa perioder utan preventinmedel. Tillslut accepterade jag det som verkade vara ett faktum och helt enkelt gav upp tanken på att få känna ett liv växa i magen.
Det kanske var just den acceptansen som öppnade en dörr. Många hävdar att tanken eller en stark önskan om att bli med barn ibland hindrar befruktningen. Som om det skulle skapas någon slags psykisk blockering just för att man vill för mycket. Antingen det, eller så har min alldelens egna Pitebo en hel armé av Supersimmare som klarade av en annars omöjlig uppgift.
Nu när magen växer och min garderob består mest av mjukisbyxor och t-shirts är jag nästan överväldigad av tacksamhet. Trots att jag inte är kristen tackar jag Gud. Bebben kanske håller mig vaken på nätterna, får mig att flämta efter luft vid väl valda sparkar, ger mig en halsbränna som fräter mig sönder och samman och får alla drycker att smaka metall, men jag är fortfarande den lyckligaste människan som jag känner!
t r ö t t
Senaste dagarna har varit småjobbiga. Lilla bebben möblerar om inne i magen på nätterna, så jag sover inte alls som jag ska. Sedan misstänker jag att järntabletterna inte räcker till. Jag känner mig konstant utmattad. Bara att gå på affären och handla tar musten ur mig och jag mäste ta en liten tupplur när jag kommer hem. Det är jobbigt när jag vill så mycket, men orkar helt enkelt inte. Hoppas att det blir bättre. Får ringa till min fina barnmorska och be om råd.
v. 22 + 2
Enligt widgeten till vänster ska jag kunna känna när det lilla barnet hickar. Coolt! :)
Livet rullar på. Flyttlasset är framme i Pite och jag håller på att fixa och dona dagarna igenom - eller iaf så mycket som kroppen orkar. Under packningen började jag få foglossningar - dvs massiva knivar i ljumsken som borrar sig in och gör SKITONT! Så då gällde det att dra ner på tempot och ta emot hjälp av min underbara familj och mina fantastiska vänner.
Lilla bebben har börjat kännas tydligare. Jag vet på ett ungefär var den ligger och sparkarna är tydliga. Det är nog ett litet humörsmonster, för varje gång jag lutar mig frammåt eller rullar på den sida där bebben ligger blir det en jädra fart där inne, och protestsparkarna är hårda. :)
Vi har stora problem att komma på pojknamn som man faktiskt tycker är fina. Mamma propsar hårt för Lion (med betoning på I'et) medans jag tycker att Benjamin och Gabriel är ganska fina. Skulle gärna ta emot tips! Så om du kommer på nåt fint litet namn, skriv en rad!
Livet rullar på. Flyttlasset är framme i Pite och jag håller på att fixa och dona dagarna igenom - eller iaf så mycket som kroppen orkar. Under packningen började jag få foglossningar - dvs massiva knivar i ljumsken som borrar sig in och gör SKITONT! Så då gällde det att dra ner på tempot och ta emot hjälp av min underbara familj och mina fantastiska vänner.
Lilla bebben har börjat kännas tydligare. Jag vet på ett ungefär var den ligger och sparkarna är tydliga. Det är nog ett litet humörsmonster, för varje gång jag lutar mig frammåt eller rullar på den sida där bebben ligger blir det en jädra fart där inne, och protestsparkarna är hårda. :)
Vi har stora problem att komma på pojknamn som man faktiskt tycker är fina. Mamma propsar hårt för Lion (med betoning på I'et) medans jag tycker att Benjamin och Gabriel är ganska fina. Skulle gärna ta emot tips! Så om du kommer på nåt fint litet namn, skriv en rad!
