minimum - Tioende dagen på övertid. And still counting.

Idag känns allt jobbigt. Att sitta, äta, ligga, stå. Jag samlar helt vansinniga mängder vätska i benen och fötterna, mina små 35or ser ut som ballonger med korta korvar till tår, och har vuxit tre skostorlekar på en månad. Att ta på sig skor en dag som denna är bara att glömma! Inte ens foppatofflor i strl 40 kan kilas på bollarna. Men va fasen, snart är det över! (Hoppas jag..)

Och om jag ska se positivt på saken så skiner solen, min trädgård är vacker, bebben ligger och drar finfoten längs magen och jag mår ändå jävligt bra! Livet är trots alla krämpor underbart! Jag är älskad och jag har turen att få vara precis den jag är, utan undantag.